måndag 17 juni 2013
Upendo Dispensary
Idag fick vi under praktiken reda på lite mer om Upendo Dispensary. Själva kliniken ägs av Michael som är en av doktorerna. Den riktar sig till lokalbefolkningen och ligger i utkanten av Moshi. Kliniken hör till och, vad vi förstår sponsras av organisationen Christian Revival Church of Tanzania (CRCT). Personalen som jobbar där är förövrigt Mother of Irene, Rose Mattowa, Ludovick och Linaz.
Journalföringen sker för hand på papper. Varje patient har ett litet papperskort med personligt nummer, namn och Upendos stämpel på. När de kommer till kliniken lämnar de fram kortet som en slags ID-handling. I receptionen ligger alla journaler som består av häften eller lösa pappersblad. De är alla är märkta med nummer för respektive patient. Högarna med häften och papper är märkta exempelvis med 0- 100 och ligger sorterade på hyllor. Pappren i högarna är i sin tur inte sorterade i nummerordning vilket innebär att det blir en hel del bläddrande innan man hittar rätt papper. På journalpappret skriver läkaren upp patientens huvudsymtom samt vilka prover som ska tas. Därefter tas prover antingen av läkaren eller av någon av sjuksköterskorna. Efter bearbetning av proven analyseras de i mikroskop, också av läkare eller sjuksköterska. Sedan skriver läkaren upp i journalen vilka eventuella läkemedel patienten ska ha och därefter delas läkemedlen ut och journalen förs åter till receptionen. Om samma patient återkommer ser läkaren på pappret/journalen vilka kontroller som är gjorda och vilken medicinering patienten fick vid förra tillfället.
Ludovick är läkare och väldigt glad för att berätta om olika sjukdomar och hur man behandlar dem. Idag visade han oss ett slags triage-häfte med STD:s (sexual transmitted diseases) samt ett tillhörande häfte om hur man behandlar dessa. I häftet stod det bland annat beskrivet om vikten av bemötande av dessa patienter för att de ska känna förtroende för vårdpersonalen. Ludovick berättade också att de ibland utför omskärelse av pojkar på kliniken och var tydlig med att de inte utför det på kvinnor. Han berörde också ämnet abort som är förbjudet i Tanzania och visade oss ett läkemedel som ges som p-spruta. Vi blev förvånade över hur öppet han pratade om dessa annars så känsliga ämnen. Men det var väldigt intressant.
Efter praktiken åkte vi till Moshi och åt mat och drack juice. Det har supergoda fruktjuicer här: mango, passion, vattenmelon, apelsin...
Lala salama
Katinka och Marie
Journalföringen sker för hand på papper. Varje patient har ett litet papperskort med personligt nummer, namn och Upendos stämpel på. När de kommer till kliniken lämnar de fram kortet som en slags ID-handling. I receptionen ligger alla journaler som består av häften eller lösa pappersblad. De är alla är märkta med nummer för respektive patient. Högarna med häften och papper är märkta exempelvis med 0- 100 och ligger sorterade på hyllor. Pappren i högarna är i sin tur inte sorterade i nummerordning vilket innebär att det blir en hel del bläddrande innan man hittar rätt papper. På journalpappret skriver läkaren upp patientens huvudsymtom samt vilka prover som ska tas. Därefter tas prover antingen av läkaren eller av någon av sjuksköterskorna. Efter bearbetning av proven analyseras de i mikroskop, också av läkare eller sjuksköterska. Sedan skriver läkaren upp i journalen vilka eventuella läkemedel patienten ska ha och därefter delas läkemedlen ut och journalen förs åter till receptionen. Om samma patient återkommer ser läkaren på pappret/journalen vilka kontroller som är gjorda och vilken medicinering patienten fick vid förra tillfället.
Ludovick är läkare och väldigt glad för att berätta om olika sjukdomar och hur man behandlar dem. Idag visade han oss ett slags triage-häfte med STD:s (sexual transmitted diseases) samt ett tillhörande häfte om hur man behandlar dessa. I häftet stod det bland annat beskrivet om vikten av bemötande av dessa patienter för att de ska känna förtroende för vårdpersonalen. Ludovick berättade också att de ibland utför omskärelse av pojkar på kliniken och var tydlig med att de inte utför det på kvinnor. Han berörde också ämnet abort som är förbjudet i Tanzania och visade oss ett läkemedel som ges som p-spruta. Vi blev förvånade över hur öppet han pratade om dessa annars så känsliga ämnen. Men det var väldigt intressant.
Efter praktiken åkte vi till Moshi och åt mat och drack juice. Det har supergoda fruktjuicer här: mango, passion, vattenmelon, apelsin...
Lala salama
Katinka och Marie
söndag 16 juni 2013
Söndagspromenad
Idag har vi varit ute på promenad i närområdet där vi bor guidade av Jonas dotter Norah, som tålmodigt pekade och berättade vad olika saker heter på swahili :)
lördag 15 juni 2013
Vi är framme!
Karibu kwa blog yetu!
Nu är vi framme i Moshi, Tanzania! Vi har varit här i några dagar och just nu (håll tummarna :P) fungerar vårt internet! Vi har installerat oss i vårt hus, tillsammans med ödlorna :) här finns ett stort vardagsrum med matplats, kök, två badrum och tre sovrum, varav ett vi barikerat med våra grejor. Vår kontakt här, Lenana har hjälpt oss att göra oss hemmastadda och förklarar hur saker går till här.
Huset vi bor i har en vakt/ trädgårdsmästare som heter Jonas och bor intill med sin familj, och med honom tränar vi vår swahili :)
Vi har varit några dagar på vår praktikplats, Upendo Dispensary, som är en liten klinik med två läkare och tre sjuksköterskor. Hittills har vi fått ge intramuskulära injektioner och tagit kapillära blodprov som vi sedan tittat på i mikroskåp för att se om patienten smittats med malaria. Malaria är en av de sjukdomar vi hittills sett mest av, vilket behandlas med antibiotika, antimalaria, antihistamin (mot ev. biverkningar av malariamedicinen), paracetamol och vitamin b.
I kliniken finns även en apoteksdel där vi delar de mediciner läkaren ordinerar, vilket i många fall är antibiotika. Antibiotika ges både som intramuskulära injektioner samt i tablettform, flytande och intravenöst.
Vi har även börjat bekanta oss med Moshi, som är en ganska livlig stad, med en mycket intressant marknad med frukter av alla möjliga slag i ca dubbel storlek jämfört med hemma. Och godare! :) Du kan även köpa fisk, kött och levande hönor.
Idag har vi varit på 1-årskalas för Leon, vars mamma Frida, är en svensk tjej som hjälpt oss mycket.
Så nära och kära, vi har det bra :)
Kramar
Marie & Katinka
Nu är vi framme i Moshi, Tanzania! Vi har varit här i några dagar och just nu (håll tummarna :P) fungerar vårt internet! Vi har installerat oss i vårt hus, tillsammans med ödlorna :) här finns ett stort vardagsrum med matplats, kök, två badrum och tre sovrum, varav ett vi barikerat med våra grejor. Vår kontakt här, Lenana har hjälpt oss att göra oss hemmastadda och förklarar hur saker går till här.
Huset vi bor i har en vakt/ trädgårdsmästare som heter Jonas och bor intill med sin familj, och med honom tränar vi vår swahili :)
Vi har varit några dagar på vår praktikplats, Upendo Dispensary, som är en liten klinik med två läkare och tre sjuksköterskor. Hittills har vi fått ge intramuskulära injektioner och tagit kapillära blodprov som vi sedan tittat på i mikroskåp för att se om patienten smittats med malaria. Malaria är en av de sjukdomar vi hittills sett mest av, vilket behandlas med antibiotika, antimalaria, antihistamin (mot ev. biverkningar av malariamedicinen), paracetamol och vitamin b.
I kliniken finns även en apoteksdel där vi delar de mediciner läkaren ordinerar, vilket i många fall är antibiotika. Antibiotika ges både som intramuskulära injektioner samt i tablettform, flytande och intravenöst.
Vi har även börjat bekanta oss med Moshi, som är en ganska livlig stad, med en mycket intressant marknad med frukter av alla möjliga slag i ca dubbel storlek jämfört med hemma. Och godare! :) Du kan även köpa fisk, kött och levande hönor.
Idag har vi varit på 1-årskalas för Leon, vars mamma Frida, är en svensk tjej som hjälpt oss mycket.
Så nära och kära, vi har det bra :)
Kramar
Marie & Katinka
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)