I byn Shimbwe, på väg till vattenfallet!
Vattenfallet med en mini-Hanna vid sidan :)
Vår african baba Alfred!
Med utsikt ut över Moshi
Laboratoriet på vår klinik
Marie & Nora
Katinka & Nora
onsdag 10 juli 2013
Här bor vi :)
Vårt hus!
Vardagsrum med matplats
Katinka lagar mat!
Vårt sovrum med våra himmelssängar :)
tisdag 9 juli 2013
Habari za jioni!
Habari za jioni / God kväll!
Våra fyra veckor på Upendo Dispensary är slut. De sista veckorna lyckades vi komma in i tempot "polepole"- ta det lugnt, ingen stress, "have a rest". Det var oftast lite mer patienter på förmiddagen och mindre på eftermiddagen. Patienterna kom bland annat med: symtom på malaria, för graviditetstest, uritära besvär, mag-tarmbesvär, luftrörsbesvär, hivtest, hudutslag, omläggning av sår (operationssår, olyckssår men även sår efter misshandel), borttagning av stygn eller för att få den ordinerade intramuskulära antibiotikainjektionen.
* En dag kom en man in, med ett väldigt stort finger, de sa var en abcess. Han lokalbedövades och sedan klippte en av sjuksköterskorna i hans finger med en sax (de verkade inte ha någon skalpell), vilket såg väldigt groteskt ut. Sedan började hon trycka ut varet för allt hon var värd, medan mannen svettades floder, klamrade sig fast vid henne i försök att inte skrika ut sina smärtor.
Detta var en av de gånger som våra kroppar reagerade, med förkänningar av illamående och svimningskänslor. Inte så mycket för sårets skull, utan för mannens smärta och sjuksköterskans obarmhärtiga behandling. Till råga på allt skrattade sjuksköterskan, vilket chockerade oss ännu mer. Vi har senare fått veta att skratt i dessa sammanhang är ett sätt att visa patienten att det inte är någon fara.
* En dag kom en kvinna in som skulle ta stygnen efter ett kejsarsnitt. Såret var inte läkt och efter borttagning av ca tre stygn, la de om såret och kvinnan fick komma tillbaka några dagar senare. Även då var såret inte läkt, enligt oss, men ändå togs alla stygn, något vi reagerade på, särskilt eftersom de inte har tillgång till någon kirurgtejp, utan endast la om med förband.
* Vi har funderat kring deras såromläggningar. Oftast vill vi hålla såren torra, medan de la förband som de blötat med antiseptiskt medel. Det kan bero på svårigheten att hålla det rent samt bristen på förband som håller bakterier ute. Deras förband består i princip av gasbinda och tejp.
* Laboratoriet består av ett bord där alla prover undersöktes med samma mikroskop, dvs. blodprov, urinprov och faecesprov. De olika proven preparerades på olika sätt innan de undersöktes och främst letade man efter tecken på infektion och parasiter. Handskar och ytdesinfektionsmedel användes sparsamt.
På förmiddagen när det var flera patienter samtidigt kände vi att det fanns stor risk för förväxling av prover då proverna inte märktes, något som är främmande för oss, då vi i Sverige blir lynchade om vi inte kontrollerar id eller märker rören i samband med provtagning.
* Praktiken på Upendo har gett oss en inblick i hur sjukvården på en mindre klinik kan se ut i Tanzania. Det har även varit lärorikt ur ett socialt och kulturellt perspektiv, vilket också i sin tur gett oss lite mer förståelse för varför sjukvården ser ut som den gör här.
Tiden utanför praktiken har vi spenderat på lite olika sätt. Hanna, vår svenska kontaktperson, har visat oss runt "sitt" Moshi, med tips och trix kring det mesta här! Vi har varit på en African Night, som anordnades av ett café/restaurang i stan, där vi åt tanzansk buffé (banansoppa, pilau (kryddat ris), vanligt ris, grillad kyckling, mchicha (spenatliknande), bönor, grytor, spagetti och chapati), såg uppträde av afrikansk sång och dans samt dansade själva till livemusik av olika slag. Vi har även provat Moshis nightlife, ett uteställe främst under stjärnorna där man förutom mat och dryck kunde köpa smycken!
Souvenirshopping har det också blivit, och Katinka kan snart öppna en egen örhängesshop!
Vi måste berätta om vår african baba (pappa) Alfred! Han är nog Moshis populäraste taxichafför- med all rätt! Man kan ringa honom när som helst och får alltid svaret "No problem, where are you my daughters?". Är han busy som han ofta är, skickar han en av sina vänner. Han tipsar oss om allt möjligt och berättar omtänksamt vad vi ska tänka på här men framför allt är han alltid glad, vänlig och får oss alltid att le! Så Alfred förgyller verkligen vår vistelse här med sitt genuint välkomnade sätt.
I helgen var vi inbjudna på middag hemma hos Alfred och hans familj, vilket var väldigt trevligt!
Två av våra lärare från Lunds universitet är här och hälsar på oss och de tre andra svenska tjejerna som går sommarkursen. Vi har bland annat varit ute och käkat, visat runt i Moshi och berättat om och diskuterat livet här.
Igår var vi med Hanna i byn Shimbwe, som ligger ca 15 km utanför Moshi, uppåt Kilimanjaro. Vi tog en dalla-dalla upp, vilket är en minibuss, som avgår när den e full, dvs. när man tryckt in ca 25-30 människor inklusive deras packning. Det var en skumpig resa och vi förundrades över att den ganska skrangliga bussen lyckades ta sig upp för vissa av de branta backarna trots dess tunga last. Vi besökte en vårdcentral där Hanna tidigare jobbat/volontärat (hon är sjuksköterska) och vandrade sedan vidare ut i djungeln för att ta oss till ett vattenfall. Det var otroligt vacker (och kuperad!) natur att vandra genom! Vi tyckte att vi bara gick längre och längre från bebodda områden, men bakom varje krön fanns antingen en bostad (av pinnar och lera) eller människor som brukade jorden. Vi fick se kaffeträd, mangoträd, avokadoträd, passionsfruktsträd och papayaträd. Vattenfallet var mäktigt! Vattnet var kallt, jag (Marie) doppade fötterna medan Katinka och Hanna tog ett dopp! Hanna berättade även mycket om den volontärorganisation hon jobbar för, om deras olika projekt och tanke med dessa. Att genomföra projekt som lokalbefolkningen vill delta i och som hjälper dem framåt till självförsörjande och oberoende. Väldigt intressant!
Usiku mwema/ Godnatt!
Marie & Katinka
Våra fyra veckor på Upendo Dispensary är slut. De sista veckorna lyckades vi komma in i tempot "polepole"- ta det lugnt, ingen stress, "have a rest". Det var oftast lite mer patienter på förmiddagen och mindre på eftermiddagen. Patienterna kom bland annat med: symtom på malaria, för graviditetstest, uritära besvär, mag-tarmbesvär, luftrörsbesvär, hivtest, hudutslag, omläggning av sår (operationssår, olyckssår men även sår efter misshandel), borttagning av stygn eller för att få den ordinerade intramuskulära antibiotikainjektionen.
* En dag kom en man in, med ett väldigt stort finger, de sa var en abcess. Han lokalbedövades och sedan klippte en av sjuksköterskorna i hans finger med en sax (de verkade inte ha någon skalpell), vilket såg väldigt groteskt ut. Sedan började hon trycka ut varet för allt hon var värd, medan mannen svettades floder, klamrade sig fast vid henne i försök att inte skrika ut sina smärtor.
Detta var en av de gånger som våra kroppar reagerade, med förkänningar av illamående och svimningskänslor. Inte så mycket för sårets skull, utan för mannens smärta och sjuksköterskans obarmhärtiga behandling. Till råga på allt skrattade sjuksköterskan, vilket chockerade oss ännu mer. Vi har senare fått veta att skratt i dessa sammanhang är ett sätt att visa patienten att det inte är någon fara.
* En dag kom en kvinna in som skulle ta stygnen efter ett kejsarsnitt. Såret var inte läkt och efter borttagning av ca tre stygn, la de om såret och kvinnan fick komma tillbaka några dagar senare. Även då var såret inte läkt, enligt oss, men ändå togs alla stygn, något vi reagerade på, särskilt eftersom de inte har tillgång till någon kirurgtejp, utan endast la om med förband.
* Vi har funderat kring deras såromläggningar. Oftast vill vi hålla såren torra, medan de la förband som de blötat med antiseptiskt medel. Det kan bero på svårigheten att hålla det rent samt bristen på förband som håller bakterier ute. Deras förband består i princip av gasbinda och tejp.
* Laboratoriet består av ett bord där alla prover undersöktes med samma mikroskop, dvs. blodprov, urinprov och faecesprov. De olika proven preparerades på olika sätt innan de undersöktes och främst letade man efter tecken på infektion och parasiter. Handskar och ytdesinfektionsmedel användes sparsamt.
På förmiddagen när det var flera patienter samtidigt kände vi att det fanns stor risk för förväxling av prover då proverna inte märktes, något som är främmande för oss, då vi i Sverige blir lynchade om vi inte kontrollerar id eller märker rören i samband med provtagning.
* Praktiken på Upendo har gett oss en inblick i hur sjukvården på en mindre klinik kan se ut i Tanzania. Det har även varit lärorikt ur ett socialt och kulturellt perspektiv, vilket också i sin tur gett oss lite mer förståelse för varför sjukvården ser ut som den gör här.
Tiden utanför praktiken har vi spenderat på lite olika sätt. Hanna, vår svenska kontaktperson, har visat oss runt "sitt" Moshi, med tips och trix kring det mesta här! Vi har varit på en African Night, som anordnades av ett café/restaurang i stan, där vi åt tanzansk buffé (banansoppa, pilau (kryddat ris), vanligt ris, grillad kyckling, mchicha (spenatliknande), bönor, grytor, spagetti och chapati), såg uppträde av afrikansk sång och dans samt dansade själva till livemusik av olika slag. Vi har även provat Moshis nightlife, ett uteställe främst under stjärnorna där man förutom mat och dryck kunde köpa smycken!
Souvenirshopping har det också blivit, och Katinka kan snart öppna en egen örhängesshop!
Vi måste berätta om vår african baba (pappa) Alfred! Han är nog Moshis populäraste taxichafför- med all rätt! Man kan ringa honom när som helst och får alltid svaret "No problem, where are you my daughters?". Är han busy som han ofta är, skickar han en av sina vänner. Han tipsar oss om allt möjligt och berättar omtänksamt vad vi ska tänka på här men framför allt är han alltid glad, vänlig och får oss alltid att le! Så Alfred förgyller verkligen vår vistelse här med sitt genuint välkomnade sätt.
I helgen var vi inbjudna på middag hemma hos Alfred och hans familj, vilket var väldigt trevligt!
Två av våra lärare från Lunds universitet är här och hälsar på oss och de tre andra svenska tjejerna som går sommarkursen. Vi har bland annat varit ute och käkat, visat runt i Moshi och berättat om och diskuterat livet här.
Igår var vi med Hanna i byn Shimbwe, som ligger ca 15 km utanför Moshi, uppåt Kilimanjaro. Vi tog en dalla-dalla upp, vilket är en minibuss, som avgår när den e full, dvs. när man tryckt in ca 25-30 människor inklusive deras packning. Det var en skumpig resa och vi förundrades över att den ganska skrangliga bussen lyckades ta sig upp för vissa av de branta backarna trots dess tunga last. Vi besökte en vårdcentral där Hanna tidigare jobbat/volontärat (hon är sjuksköterska) och vandrade sedan vidare ut i djungeln för att ta oss till ett vattenfall. Det var otroligt vacker (och kuperad!) natur att vandra genom! Vi tyckte att vi bara gick längre och längre från bebodda områden, men bakom varje krön fanns antingen en bostad (av pinnar och lera) eller människor som brukade jorden. Vi fick se kaffeträd, mangoträd, avokadoträd, passionsfruktsträd och papayaträd. Vattenfallet var mäktigt! Vattnet var kallt, jag (Marie) doppade fötterna medan Katinka och Hanna tog ett dopp! Hanna berättade även mycket om den volontärorganisation hon jobbar för, om deras olika projekt och tanke med dessa. Att genomföra projekt som lokalbefolkningen vill delta i och som hjälper dem framåt till självförsörjande och oberoende. Väldigt intressant!
Usiku mwema/ Godnatt!
Marie & Katinka
tisdag 2 juli 2013
"Tålamod är nog svenskens bästa vän i Afrika"
Jambo!
Livstecken från livet i Moshi! Vi får en del undringar från nära och kära kring hur livet ser ut här nere och tänkte berätta lite kortfattat :)
* Väder: vi har det ofta molnigt, men då väldigt behaglig värme, när solen kommer fram blir det ganska stekande. Inne i Moshi är det ofta betydligt varmare än ute i vårt hus som ligger ca 5 km från centrum.
* Mat: till frukost blir det ofta det brunaste brödet som finns att köpa (dvs. inte särskilt grovt med svenskt mått mätt), med smör (som klarar sig utan kylskåp (hur? vad finns det i egentligen?) dock bra när vi inte har ngt kylskåp) och kokt ägg eller avokado (gooood!). Till det juice (vi provar oss fram i en djungel av utbud) och Kilimanjaro vatten (på flaska/dunk, vi vågar oss inte på kranvatten mer än till tandborstning. Det är delade meningar om kranvattnet här, en del lokalbefolkning dricker det inte medan tillflyttade svenskar gör det). Frukosten toppas med lite mango, ibland en passionsfrukt eller en minibanan. Dock att inte förglömma den obligatoriska dagliga malariatabletten! Helgfrukost försöker vi göra ägg i annan form, som stekt eller omelett (stekjärnet är inte det bästa) och det slutar allt som oftast med äggröra.
Till lunch blir det antingen något vi fixar hemma eller (läs: ofta) lunch i Moshi, där vi också provar oss runt, främst har vi varit på de lite dyrare (med tanzanskt mått mätt) "mzungo"-ställena men även provat på lokala hak. Det finns mycket indiskt (yeey!), amerikanskt, italienskt men också tanzanianskt, där vi bland annat provat pommes i omelett (förvånadsvärt gott). Det finns också väldigt goda, juicer, smoothies och milkshakes!
Middag på kvällen blir antingen hemma eller i Moshi. Hemma blir det ofta ris/pasta med grönsaker som aubergine, lök, tomat, paprika och chilli, i ev. kokosmjölk och kryddor. Ibland festar vi till det med en och annan potatis!
Mat ute, kostar från 2000 shilling (på en kanteen utanför Moshi, god mat med ris, bönor och dricka) till 20 000 shilling (för en väldigt god trerättersmiddag inklusive 2 alkoholhaltiga drycker). I genomsnitt brukar det hamna på ca 10 000 shilling/ måltid inklusive dricka, dvs. ca 34 kr.
Finns inte så stort utbud av chips och godis. Men däremot finns popcorn- som ska poppas det good old fashion way! Idag har vi även förstått varför jordnötterna vi köpt inte smakar som jordnötter utan mer som mandel- man måste tydligen rosta dem!
Moshi ligger i en kafferegion vilket gör kaffet här väldigt gott och kan rekommenderas!
Ikväll försökte vi oss på att göra pannkakor. Affären hade slut på vetemjöl så vi provade med majsmjöl. Som sagt, vårt stekjärn är inte det bästa (vårt starkaste argument :P), så det blev mest fastbränd gröt. Men som faktiskt inte var så illa. Nutella kan rädda det mesta!
Inför vår resa var vi beredda på dagligt ris och bönor, så vi är glada över det större utbudet och variationen.
* El: har vi för det mesta. Ibland inte på morgonen, vilket innebär inget frukostägg. Förra veckan hade vi dock ingen el på ca 2 dygn, vilket resulterade i lite frustration (läs: Maries :P). Ingen el, ger död dator som då inte ger ngt internet. Mobiler och dator fick tas med till ett cafè i stan för att laddas. Ingen el, ingen möjlighet att laga mat eller koka varmvatten (tur för oss (och andra) att vi hade duschat :)). Dock högre mysfaktor med hjälp av tända ljus! Som tur var hade vi dock pumpat upp vatten, så vi hade så det räckte, då annars pumpen också är eldriven.
Här är det inga ljusa sommarkvällar, kl. 19 blir det i princip kolsvart, så utan el känner man sig lite begränsad. Fördelen är dock att stjärnorna syns desto bättre!
* Att tvätta: i helgen var vår första tvättdag, då det inte fanns några rena kläder kvar. Helt enkelt, tvätta förhand med tvättmedel och "tvättvål", med helt okej resultat!
* Att handla: Nu har vi hittat till den stora marknaden i stan, där det mesta säljs, mat, kläder, skor, block, pennor, tvättmedel, tallrikar, armband, knivar, etc, etc. Vi handlar främst frukt och grönsaker, vilket är otroligt billigt! För 500 shilling kan man få antingen fyra tomater, en avokado, en mango eller ett knippe minibananer. 500 shilling är ca 1,70 kr! Man blir dock blind, och kan inte tänka sig att köpa en avokado som kostar 700 shilling, vilket är en skillnad på 68 öre.
Här finns också mindre supermarkets och en större Ica-liknande affär där de har det mesta, inklusive vin, tv- apparater och vitvaror.
* Swahili: Vi har börjat ta några lektioner i swahili av en mycket trevlig och pedagogisk man som bor bara ett stenkast från oss. Det är väldigt roligt, men ganska svårt. Av våra svenska fyra ord, gör de två, exempelvis: Jag tycker om avokado- Ninapenda parachichi. Ska man däremot säga att man inte tycker om avokado blir det istället Sipendi parachihi. Logiskt? :P Orden är ganska roliga ibland och vissa är som tagna engelska ord fast uttalat på swahili, piga picha (fotografera), aiskrimu (glass) och baisikeli (cykel) :).
De ord vi nog använder mest är Asante (tack), Asante sana (tack så mycket), Jambo (hej), Nzuri (bra, som svar på hur är det) och bei gani (vad kostar det?). De ord vi mest får höra är, Karibu (välkommen), Karibu tena (välkommen åter), mzungo (europé/ vit person) och rafiki (vän), gärna alla dessa i en kombination.
Vår käre doktor på vår nuvarande praktikplats lägger gärna till ett i på slutet på varje ord, liksom swahilisk engelska så det kan låta som It esi nicei to getti foodi :).
Så, varför är då tålamod svenskens bäste vän i Afrika? :P Jo det blir en del väntan... enligt african time. Vänta på el, internet, mat, att få betala, att mobilnätet ska fungera, men framför allt på praktiken på vår lilla vårdcentral där det inte finns någon tidbokning överhuvudtaget, utan patienterna droppar in lite då och då, ofta på samma gång och sedan kommer ingen vilket gör att mycket tid går till väntan.
Dessutom har de inte samma klocksystem som vi, vilket bäddar för missförstånd. Till exempel frågade vi personalen på vår vårdcentral när de började på morgonen, och de svarade kl fyra (vaaa?), de översatte då bara direkt till engelska, då deras klockan fyra innebär vår kl. tio. Klockan utgår från när solen går upp, så när klockan är sju på morgonen enligt oss, säger de att klockan är ett.
"Tålamod är nog svensken bäste vän i Afrika" /Katinka, i väntan på pannkakorna/gröten :P
Nu är det läggdags- beskrivning av konsten att sova i ett myggnät kommer en annan dag!
Hoppas ni har det bra!
Kramar
Marie & Katinka
Livstecken från livet i Moshi! Vi får en del undringar från nära och kära kring hur livet ser ut här nere och tänkte berätta lite kortfattat :)
* Väder: vi har det ofta molnigt, men då väldigt behaglig värme, när solen kommer fram blir det ganska stekande. Inne i Moshi är det ofta betydligt varmare än ute i vårt hus som ligger ca 5 km från centrum.
* Mat: till frukost blir det ofta det brunaste brödet som finns att köpa (dvs. inte särskilt grovt med svenskt mått mätt), med smör (som klarar sig utan kylskåp (hur? vad finns det i egentligen?) dock bra när vi inte har ngt kylskåp) och kokt ägg eller avokado (gooood!). Till det juice (vi provar oss fram i en djungel av utbud) och Kilimanjaro vatten (på flaska/dunk, vi vågar oss inte på kranvatten mer än till tandborstning. Det är delade meningar om kranvattnet här, en del lokalbefolkning dricker det inte medan tillflyttade svenskar gör det). Frukosten toppas med lite mango, ibland en passionsfrukt eller en minibanan. Dock att inte förglömma den obligatoriska dagliga malariatabletten! Helgfrukost försöker vi göra ägg i annan form, som stekt eller omelett (stekjärnet är inte det bästa) och det slutar allt som oftast med äggröra.
Till lunch blir det antingen något vi fixar hemma eller (läs: ofta) lunch i Moshi, där vi också provar oss runt, främst har vi varit på de lite dyrare (med tanzanskt mått mätt) "mzungo"-ställena men även provat på lokala hak. Det finns mycket indiskt (yeey!), amerikanskt, italienskt men också tanzanianskt, där vi bland annat provat pommes i omelett (förvånadsvärt gott). Det finns också väldigt goda, juicer, smoothies och milkshakes!
Middag på kvällen blir antingen hemma eller i Moshi. Hemma blir det ofta ris/pasta med grönsaker som aubergine, lök, tomat, paprika och chilli, i ev. kokosmjölk och kryddor. Ibland festar vi till det med en och annan potatis!
Mat ute, kostar från 2000 shilling (på en kanteen utanför Moshi, god mat med ris, bönor och dricka) till 20 000 shilling (för en väldigt god trerättersmiddag inklusive 2 alkoholhaltiga drycker). I genomsnitt brukar det hamna på ca 10 000 shilling/ måltid inklusive dricka, dvs. ca 34 kr.
Finns inte så stort utbud av chips och godis. Men däremot finns popcorn- som ska poppas det good old fashion way! Idag har vi även förstått varför jordnötterna vi köpt inte smakar som jordnötter utan mer som mandel- man måste tydligen rosta dem!
Moshi ligger i en kafferegion vilket gör kaffet här väldigt gott och kan rekommenderas!
Ikväll försökte vi oss på att göra pannkakor. Affären hade slut på vetemjöl så vi provade med majsmjöl. Som sagt, vårt stekjärn är inte det bästa (vårt starkaste argument :P), så det blev mest fastbränd gröt. Men som faktiskt inte var så illa. Nutella kan rädda det mesta!
Inför vår resa var vi beredda på dagligt ris och bönor, så vi är glada över det större utbudet och variationen.
* El: har vi för det mesta. Ibland inte på morgonen, vilket innebär inget frukostägg. Förra veckan hade vi dock ingen el på ca 2 dygn, vilket resulterade i lite frustration (läs: Maries :P). Ingen el, ger död dator som då inte ger ngt internet. Mobiler och dator fick tas med till ett cafè i stan för att laddas. Ingen el, ingen möjlighet att laga mat eller koka varmvatten (tur för oss (och andra) att vi hade duschat :)). Dock högre mysfaktor med hjälp av tända ljus! Som tur var hade vi dock pumpat upp vatten, så vi hade så det räckte, då annars pumpen också är eldriven.
Här är det inga ljusa sommarkvällar, kl. 19 blir det i princip kolsvart, så utan el känner man sig lite begränsad. Fördelen är dock att stjärnorna syns desto bättre!
* Att tvätta: i helgen var vår första tvättdag, då det inte fanns några rena kläder kvar. Helt enkelt, tvätta förhand med tvättmedel och "tvättvål", med helt okej resultat!
* Att handla: Nu har vi hittat till den stora marknaden i stan, där det mesta säljs, mat, kläder, skor, block, pennor, tvättmedel, tallrikar, armband, knivar, etc, etc. Vi handlar främst frukt och grönsaker, vilket är otroligt billigt! För 500 shilling kan man få antingen fyra tomater, en avokado, en mango eller ett knippe minibananer. 500 shilling är ca 1,70 kr! Man blir dock blind, och kan inte tänka sig att köpa en avokado som kostar 700 shilling, vilket är en skillnad på 68 öre.
Här finns också mindre supermarkets och en större Ica-liknande affär där de har det mesta, inklusive vin, tv- apparater och vitvaror.
* Swahili: Vi har börjat ta några lektioner i swahili av en mycket trevlig och pedagogisk man som bor bara ett stenkast från oss. Det är väldigt roligt, men ganska svårt. Av våra svenska fyra ord, gör de två, exempelvis: Jag tycker om avokado- Ninapenda parachichi. Ska man däremot säga att man inte tycker om avokado blir det istället Sipendi parachihi. Logiskt? :P Orden är ganska roliga ibland och vissa är som tagna engelska ord fast uttalat på swahili, piga picha (fotografera), aiskrimu (glass) och baisikeli (cykel) :).
De ord vi nog använder mest är Asante (tack), Asante sana (tack så mycket), Jambo (hej), Nzuri (bra, som svar på hur är det) och bei gani (vad kostar det?). De ord vi mest får höra är, Karibu (välkommen), Karibu tena (välkommen åter), mzungo (europé/ vit person) och rafiki (vän), gärna alla dessa i en kombination.
Vår käre doktor på vår nuvarande praktikplats lägger gärna till ett i på slutet på varje ord, liksom swahilisk engelska så det kan låta som It esi nicei to getti foodi :).
Så, varför är då tålamod svenskens bäste vän i Afrika? :P Jo det blir en del väntan... enligt african time. Vänta på el, internet, mat, att få betala, att mobilnätet ska fungera, men framför allt på praktiken på vår lilla vårdcentral där det inte finns någon tidbokning överhuvudtaget, utan patienterna droppar in lite då och då, ofta på samma gång och sedan kommer ingen vilket gör att mycket tid går till väntan.
Dessutom har de inte samma klocksystem som vi, vilket bäddar för missförstånd. Till exempel frågade vi personalen på vår vårdcentral när de började på morgonen, och de svarade kl fyra (vaaa?), de översatte då bara direkt till engelska, då deras klockan fyra innebär vår kl. tio. Klockan utgår från när solen går upp, så när klockan är sju på morgonen enligt oss, säger de att klockan är ett.
"Tålamod är nog svensken bäste vän i Afrika" /Katinka, i väntan på pannkakorna/gröten :P
Nu är det läggdags- beskrivning av konsten att sova i ett myggnät kommer en annan dag!
Hoppas ni har det bra!
Kramar
Marie & Katinka
onsdag 26 juni 2013
måndag 24 juni 2013
Midvinter i Tanzania =)
På midsommarafton fick vi följa med en kille som heter Hillary ut
på out-reach-arbete. Vi blev hämtade kl 10 på morgonen och var inte hemma
förrän efter 18. Det var en lång dag med mycket nya intryck.
Hillary arbetar i ett projekt inriktat på att ge stöd till
familjer som drabbats av HIV. Hillary och hans kollega som är sjuksköterska
åker ut i byar för att ge stöd i form av mat, social kontakt och utbildning. De
följer upp hur de drabbade mår och arbetar i nära kontakt med sjukhusen och
även skolor och lärare för att säkra barnens skolgång. De hjälper också
familjer att komma på fötter igen genom att erbjuda mikrolån. Deras mål är att
få personerna som drabbats att se att det finns ett liv att leva trots
sjukdomen. Deras inriktning är barn, men eftersom det sällan bara är barnen som
är drabbade arbetar de med hela familjer.
Alla kända HIV drabbade i Tanzania, får ett hälsokort av staten
med information om var personen bor, ålder, vilken medicin personen tar, när
medicineringen påbörjades, CD4 värden (vita blodkroppar och markör för hur
långt sjukdomen kommit), samt datum för nästa sjukhusbesök. Kortet är
personligt och gör det möjligt för den som drabbats att hämta ut medicin även
på andra sjukhus och kliniker runt om i landet. I Tanzania finansieras HIV
medicinering av staten, vilket är jättebra, men det finns fortfarande hinder i
form av förnekelse, lång väg till närmsta sjukhus, generell stigmatisering,
stress och undernäring.
Varje månad måste de som drabbats ta sig till ett sjukhus för att
hämta ut sin medicin och det kan för många innebära en lång väg att gå till
fots. Föräldrar som får reda på att deras barn har HIV kan fly fältet i full
förnekelse i att de själva också är drabbade och andra familjer drabbas genom
att de blir utfrysta på grund av dålig kunskap kring hur HIV sprids.
Under dagen besökte vi fyra familjer samt tre barn på en
internatskola. Det vi möttes av var mycket olika. Alla hade drabbats olika hårt
av sjukdomen, både fysiskt men också mentalt. Hos en del fanns en stark
levnadsgnista med uppfinningsrikedom av alla dess slag, hos andra fanns ingen
förälder närvarande och det tog en bra stund innan ens någon vuxen gick att få
tag på. Området vi besökte skilde sig mycket från Moshi. Det var torrt och
svårodlat. Husen var mycket små med våra ögon mätt, ofta bara ett rum, men
flera av barnen visade stolta upp sina hem, vilket gav oss glädje i det hela. Oavsett
hur de olika familjerna hade det, hade besöken en gemensam nämnare; alla blev
jätteglada när vi kom dit. Bara det är ett bevis för att den här sortens arbete
är viktigt, och kan leda till något gott.
Helgen spenderade vi i Marangu. Kommer lite bilder därifrån snart.
Hoppas ni alla haft en trevlig midsommarhelg.
/Katinka och Marie
tisdag 18 juni 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)